I smedjan får de studerande hjälp med att slutföra sina halvfärdiga uppgifter

I smedjan får de studerande hjälp med att slutföra sina halvfärdiga uppgifter

I Katedralskolan i Åbo har vi byggt upp en så kallad smedja (fi. paja) för att kunna erbjuda stöd  för studerande som har svårt att klara sina uppgifter och samtidigt fångar upp studerande med många halvfärdiga uppgifter och erbjuder dem ett forum för att ta itu med sina utmaningar. Vi hade vårt första smedjetillfälle i december och har fortsatt med dem hela vårterminen. Vi kommer även att fortsätta med verksamheten nästa läsår.

Målet med smedjan var att synliggöra skadliga studiestrategier, hjälpa med individuell tidshantering och erbjuda stöd för studerande som lider av studierelaterad ångest, och att på det sättet uppehålla studiemotivationen. Tanken var att då studerandena får konkret hjälp i ett tidigt skede med att avlägga kurser som har blivit oavklarade eller håller på att bli på hälft, är risken att arbetsbördan känns ohanterbar mindre.

Smedjan äger rum i ett klassrum i skolan varannan onsdag klockan 14.30. Smedjan är öppen för alla studerande och är inte bunden till något ämne. Vi har varit två lärare som turvist ansvarat för smedjesessionerna. Under smedjetillfällena har skolan bjudit på kaffe, te och frukt för att skapa en välkomnande stämning och för att smedjedeltagarna ska orka stanna kvar en lite längre stund efter skolan.

När studeranden kommer till smedjan får hen en blankett att fylla i. I praktiken är det oftast läraren som fyller i blanketten tillsammans med studeranden. Man fyller i vad det är meningen att studeranden ska få gjort under smedjetillfället och delar in uppgiften/uppgifterna i åtminstone tre delmoment. Detta hjälper den studerande att strukturera sitt arbete och det blir lättare att komma igång då hen kan fokusera på en sak i taget om uppgiften kanske annars känns för omfattande och svårgreppad. Det ger också den handledande läraren en klar inblick i vad studeranden jobbar med och hur arbetet framskrider, och läraren har lättare att ställa frågor om hur det går för studeranden under arbetets gång.

Studerandena jobbar huvudsakligen självständigt i smedjan, men läraren hjälper vid behov och följer med hur arbetet framskrider. Smedjan brukar pågå några timmar per gång. Ibland har studerandena som kommit igång med uppgiften under smedjetillfället bett att få stanna kvar och jobba i det skede läraren varit tvungen att gå iväg, vilket de naturligtvis har fått göra.

Smedjan har haft ett varierande antal deltagare sedan vi började. Det har varierat från ingen alls till en handfull studerande. Studerandena har representerat väldigt olika studerandegrupper. Dels har det varit frågan om högpresterande studerande som på grund av ångest/svagt självförtroende och stress behövt hjälp med att våga skriva texter, men dels också svagare skribenter som verkligen behöver hjälp med att förstå uppgifter och bygga upp en text etc. Främst har det ändå handlat om studerande som har halvfärdiga uppgifter som de inte lyckas komma sig för att göra på egen hand. Dessa studerande har egentligen inte behövt någon hjälp av den handledande läraren, utan har främst behövt smedjan för att få en tid och en plats att ta itu med de ogjorda uppgifterna.

Smedjan är öppen för alla som vill komma, men de studerande som har särskilt behov av stöd, t.ex. för att de har någon oinlämnad uppgift, brukar få en inbjudan till smedjan av sin lärare. Detta har också haft den effekten att en del äntligen lyckats ta tag i saken och göra klart sin uppgift före smedjan. De har alltså inte kommit till smedjan, men har blivit klara med uppgiften på grund av den.

Smedjan har haft klara fördelar för de studerande som deltagit. De har lyckats ta tag i uppgifter som känts omöjliga och slutfört många halvfärdiga kurser. Både föräldrar, studerande och den övriga lärarkåren har förhållit sig väldigt positiva till initiativet. Den stora utmaningen vi noterat handlar om att få upp deltagarantalet under smedjetillfällena. Många studerande som skulle behöva extra hjälp kommer inte till smedjan, och många lärare glömmer bort att smedjan existerar när de har en studerande de kunde skicka dit. Vi behöver bli bättre på att informera och påminna om smedjan så att alla så småningom är medvetna om smedjans existens och att de ser den som ett reellt hjälpmedel.

Smedjan kommer att fortsätta under läsåret 2019-2020 på samma sätt som det gångna läsåret, men kommer att göras mer synlig i skolan i och med att systemet nu blivit bekant för fler studerande och lärarkåren.

 

Henrika Biström och Jutta Myrttinen

Comments are closed.